Alger kan revolutionera batterier

Batterier står inför en omvandling. Det uppmärksammade algbatteri som lanserades för snart tre år sedan av forskare vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala ska nu testas av Motorola Mobility. Samtidigt meddelar forskare vid Linköpings universitet att lignin har elektrokemiska egenskaper som kan förändra framtidens batterier.

Algbatteriet som Motorola tror på består av algcellulosa, ledande polymer och saltvatten och lanserades för ett par år sedan. Nu ska det testas i företagets fjärrkontroller som styr digitalboxar.

Prototypbatteriet har tagits fram av utvecklingsbolaget ETC Battery and Fuel Cells Sweden i Nol. Batteriet fungerar, men har en bit kvar till kommersiell lansering enligt företaget. Bland annat tappar batteriet sin laddning för lätt och den höga inre resistensen orsakar förluster.

Detta väntas lösas inom en snar framtid och tänkbara tillämpningar är drift av elektroniska sensorer i smarta förpackningar och smarta textilier. I framtiden hoppas forskarna att algbatteriet kan ersätta de otympliga batterier som idag används för el- och hybridbilar.

Svartlutsbatteri

Ett annat forskarteam, vid Linköpings universitet, har upptäckt att extrakt av svartlut kan lagra elektricitet. Forskningen beskrivs i tidskriften Science.

Det är Olle Inganäs, professor i biomolekylär och organisk elektronik vid universitetet i Linköping som tillsammans med sin polske kollega, Grzegorz Milczarek, gjort upptäckten.

Lignin, en biologisk polymer i växternas cellväggar, har elektrokemiska egenskaper och forskarna har skapat en film som kan fungera som katod i ett organiskt batteri, alltså det material som innehåller den elektriska laddningen.

Om arbetet faller väl ut, kan det leda till att man i framtiden kan ha svartlutsbaserade batterier.

Bra halvtidsresultat för DME-lastbilarna

Volvo Lastvagnars tio Bio-DME-lastbilar har nu rullat på vägarna sedan i höstas med DME i tankarna. De är halvvägs genom projektet och resultaten är över förväntan. I dagarna sprängde den första av dem 100 000-kilometersvallen.

Sammanlagt har bilarna gått över 400 000 km.

- Det här är första gången Bio-DME används som fordonsbränsle i större skala och efter en första utvärdering av fältprovet kan vi se att de Bio-DME-drivna bilarna fungerar i praktiken och dessutom över förväntan. Tekniken är driftsäker och energieffektiviteten går igen i hela processen, från framställning och distribution till fordonen, säger Per Salomonsson, projektledare alternativa drivmedel på Volvo.

PostNord och DHL är två av transportföretagen som deltar i projektet. Båda har målsättningen att drastiskt sänka sina CO2-utsläpp till år 2020, och för dem var det en självklarhet att delta i studien.

- Våra chaufförer är väldigt nöjda. Enligt dem går det minst lika bra att köra på Bio-DME som på vanlig diesel. Det är ju en helt ny teknik, men vi har trots det haft väldigt få tekniska problem och dessutom går lastbilarna mycket tystare med Bio-DME i tanken, säger Henrik Boding, miljöansvarig affärsområde Logistik, PostNord.

-  Då 98 procent av våra koldioxidutsläpp kommer från    lastbilstransporter ser vi en enorm potential i den höga    koldioxideffektiviteten hos Bio-DME, säger Ulf Hammarberg,    Manager Environmental Affairs, DHL.

Preem står bakom de fyra tankstationerna i Stockholm, Göteborg,    Jönköping och Piteå som säkerställer att lastbilarna kan  användas i kommersiell drift.

- Bio-DME kan tillverkas även från andra förnyelsebara råvaror och vi tror att detta är ett fordonsbränsle för framtiden. Vi har tagit fram teknik som gör det möjligt att använda bränslet i kommersiell drift. Den största utmaningen framöver är att bygga upp en marknad och en infrastruktur för ett nytt fordonsbränsle och för det krävs investeringar. Här har samhällets beslutsfattare en viktig roll att skapa nödvändiga förutsättningar genom att fatta långsiktiga beslut och utforma styrmedel, säger Per Salomonsson.

Fältprovet pågår fram till årsskiftet. Därefter kommer en utvärdering att ske för att klargöra möjligheterna för en framtida marknad för Bio-DME.

[ Biobränslet i projektet tillverkas av svartlut, en biprodukt av  massaframställning, vid Chemrecs förgasningsanläggning i Piteå.  Produktionen fungerar väl och möjligheten att framställa bränslet  i stor skala beror till stor del på styrmedel för förnyelsebara bränslen ].

Kontakt: Marie Vassiliadis, Volvo Trucks Global Brand, Tel +46 31 3224127, e-mail marie.vassiliadis@volvo.com

Ren syntesgas framställd från biomassa

Det svenska miljöteknikföretaget Cortus har lyckats att producera en syntesgas med mycket låga halter av föroreningar. Det har skett vid förgasning i 500 kilowattsanläggningen i Köping.

Det har tidigare inte varit möjligt att producera helt ren syntesgas från biomassa utan att få restprodukter av kolväten. Men nu kommer ren kolmonoxid och vätgas ur förgasaren, skriver tidningen Process Nordic.

Vi Nordkalks anläggning i Köping där lokala entreprenörer medverkar, har Cortus lyckats att ta sig igenom de svårigheter och utmaningar som funnits. Testerna har utförts genom förgasning av industriellt träkol vid en temperatur på drygt 1100 grader Celsius.

– Med så hög temperatur får vi en snabb reaktion och några större kolväten är  inte stabila längre i denna temperatur, utan de krackas sönder, säger Cortus vd  Rolf Ljunggren till tidningen.

Cortus använder strålningsbrännare inne i två koncentriska rör i ett slutet  system. Tuber inne i reaktorn värmer den och det värmande flödet skiljs från det  reagerande flödet.

Man har hittills förgasat ett standard träkol men snart ska olika bränslen  testas.

Cortus gör eget träkol i en pyrolysreaktor. Den kommer på plats under våren så  att processen kan köras integrerat. Företaget ska också bygga en fem  megawatts pilotanläggning i Köping och räknar med att vara hos Nordkalk  under minst tio års tid. Nordkalk har en kalkugn där fossila bränslen ska ersättas av Cortus biogas.

Kontakt: Rolf Ljunggren, vd, Cortus tel 08 5888 6630

Svenskt-australiskt samarbete för mindre spill

Helén Williams, fil. dr. på Miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, KAU, har fått ett stipendium för att arbeta med uthållighetsfrågor vid RMIT University i Melbourne Australien. Hon kommer att arbeta vid RMIT från november 2012 och ett halvår framåt. RMIT har sedan 1990-talet byggt upp en position som Australiens ledande center för forskning kring uthållighetsfrågor. Ett forskningsområde är förpackningar, där man fått ekonomiska resurser både från staten och från ledande producenter och livsmedelskedjor.

– Det är uppenbart att vi måste ägna mer arbete åt att minska spill, speciellt på livsmedelsområdet, samtidigt som förpackningar behöver bli lättare och mindre resurskrävande, säger forskaren Simon Lockrey vid RMIT.

Verktyg hjälper industrin välja rätt

Vid RMIT har man utvecklat verktyget PIQET, som används av industrin för att beräkna miljöpåverkan från en förpackning. Nu ska detta utvecklas ytterligare med svensk hjälp.

– Ännu finns inte så mycket om konsumenteters behov och beteenden, samt förhindrande av matspill i konsumentled med i PIQET. Det är här jag kommer att bidra, med kunskap om konsumenters miljöpåverkan i brukarledet med fokus på hindrande av matspill.

Pris gav forskningsresa

Samarbetet med RMIT har blivit möjligt genom att Helén Williams tilldelades årets Kompetensutvecklingspris på 500 000 kr från Stiftelsen Gunnar Sundblads Forskningsfond för sin forskning om matspillets skadliga miljöpåverkan. Priset kommer att delas ut av Prins Carl Philip den 17 april vid Skogsnäringsveckan i Stockholm.

Bild: Simon Lockrey, forskare vid RMIT i Melbourne, med en flexibel förpackning som spar mer än hälften i material och energiåtgång jämfört med den glasburk den ersatte. Förpackningen utvecklad vid RMIT.

Brittisk ung designer satsar på biobaserat

Simon Kirk har uppmärksammats i brittiska medier på senare tid för ett futuristiskt examensarbete vid Sheffield Hallam University i norra England. Arbetet handlar om möjligheten att i framtiden kunna ”odla” köttprodukter i laboratorium. I projektet har han satsat på biobaserat förpackningsmaterial i form av FibreForm, producerat av svenska pappersproducenten Billerud. ”Eftersom mitt arbete kring köttodling är futuristiskt vill jag även arbeta med ett futuristiskt förpackningsmaterial. Med FibreForm som bas skapade jag en lösning där man kunde ta en bit i taget utan att öppna resten av förpackningen”, säger Simon Kirk.

Han berättar att arbetet har skapat intresse för FibreForm bland designstudenter vid universitetet.

– Jag är den förste designeleven i Storbritannien som använt FibreForm, och jag uppmanar gärna andra att använda det. Min erfarenhet är att FibreForm är ett fantastiskt material att arbeta med.

Bild: Simon Kirk har designat denna förpackning för syntetisk kycklingfilé. Förpackningen är baserad på FibreForm, och är utformad så att man kan ta en bit utan att öppna resten av förpackningen.

Kontakt:
Simon Kirk simon@skgraphics.co.uk>
Tel: +447990897867
E-post: simon@skgraphics.co.uk