Svensk skogsindustri öppnar för fiskodlingar

Miljövänliga fiskodlingar i Sverige med tropiska matfiskar och skaldjur kan bli en lönsam affär. En aktör håller på att bygga en försöksodling för fisk och jätteräkor i anslutning till Hallsta pappersbruk och en annan har tittat på möjligheterna att fylla bassänger vid Domsjö Fabrikers biorening med fisk. Vegafish AB bygger en fiskodling i Hallstavik och Domsjö har diskuterat möjligheterna att utnyttja bioreningen vid bruket för att bygga en angränsande fiskbassäng. Även andra bruk har fått förfrågan om vilka markalternativ som skulle kunna upplåtas för fiskodling.

Fisken man vill ha heter tilapia, en växtätande sötvattensciklid. Tilapian är extremt värmekrävande. Den frodas i vattentemperaturer på 30°C och växer då ett kilo på nio månader. Trots värmen kan tilapian odlas året runt, tusentals mil norr om sin afrikanska ursprungsmiljö. Finessen är att utnyttja spillvärme från någon industriprocess för att värma upp färskvattnet i odlingen eller, som på Island där fisken odlas, använda bergvärme. Det är enorma vattenmängder som måste värmas upp till fiskarnas idealtemperatur. Enligt beräkningar som ÅF gjort åt Domsjö Fabriker måste en liter vatten per kilo fisk bytas varje dygn och det krävs minst 3 000 ton fisk för att få lönsamhet i en sådan här verksamhet. Genom att lägga odlingen där uppvärmningen är gratis blir etableringarna intressanta.

Ursprungligen tittade ÅF på möjligheterna att använda gamla kloratbyggnaden i Domsjö till fiskodling. Men den begränsade ytan gjorde att blickarna istället fastnade på bioreningsområdet som möjliggör en större och lönsammare odling. En sådan skulle kunna ge synergieffekter. Industrin skulle kunna dra nytta av den kväve och fosfor som bildas av exkrementer och fiskfoder i odlingens avloppsvatten och delvis ersätta kemikalier för massafabrikens externrening med dessa. Samtidigt skulle dyra proteiner i fiskfodret kunna bytas ut mot brukets SCP, Single Cell Protein, som är framjäst ur Domsjös sockerhaltiga avlut. Preliminära beräkningar visar att SCP skulle kunna framställas till kostnader i storleksordningen 1/3 av marknadspriset för fiskmjöl. Det ger en besparing på upp till 30 procent. Samtidigt kan tillverkningen av SCP  bli en inkomstkälla för bruket. En sådan produktion kan till och med bli lönsammare i framtiden än nuvarande etanolproduktion som tar det mesta av det förjästa sockret idag.

Domsjö Fabriker har fullt upp med andra affärer och odlingsprojektet har inte högsta prioritet i dagsläget.

- Tiden talar för den här typen av fiskodlingar med kringverksamhet, som exempelvis att dra nytta av sockerströmmar. De ligger kanske ännu på gränsen till att ge god lönsamhet, marginalerna är små. Men de går definitivt att räkna hem i miljövänlig publicitet, säger Clas Engström, vd för Processum, som lett förstudien om landbaserad fiskodling i Domsjö.

Enligt Clas Engström lade alla inblandade i förstudien mycket hjärta i projektet, inte minst för de miljövinster som blir resultatet:

– Om fiskmjöl, som ges som foder till odlad fisk och som tär på havets tillgångar, ersätts med SCP blir miljövinsten stor. Om kustnära fiskodlingar med nätkassar, som övergöder vatten, sprider parasiter och undantränger mangroveskogar, ersätts med kontrollerade anläggningar, är miljövinsten ännu större.

Mikael Hedlund

Pilotodling blir pilotfall

Vegafish AB har hittat god lönsamhet i fiskodling med tilapia och jätteräkor i Sverige. Företaget har fått EU-bidrag för att etablera en pilotodling på Hallsta pappersbruks marker. Nu väntar man på grönt ljus från myndigheterna.

Enligt Matilda Olstorpe, vd på Vegafish, blir den första odlingen i liten skala ett pilotfall för Länsstyrelsen, som måste granska ärendet ur en helt ny vinkel; odlingen kräver inte tillflöde av vatten och ger inte heller några miljöbelastande utsläpp.

– Vi har utrustningen på plats för att starta i liten skala med sex odlingar på en kubikmeter vardera. Det som återstår är alltså tillstånd från Länsstyrelsen för odling av fisk och jätteräkor.

Medan den tilltänkta, större, odlingen i Domsjö, är en recirkulerande anläggning där vattnet byts ut med hjälp av frekvensstyrda pumpar, satsar Vegafish på en mekanisk process i Hallsta med inblåsning av luft för att syresätta vattnet.

Till skillnad mot Domsjös planerade anläggning tar odlingen i Hallsta vara på – och återvinner det kväve och fosfor som bildas från spill och exkrement på mikrobiologisk väg och låter naturen ha sin gång.

– Näringsämnen från foderspill i odlingsdammen bildar en lämplig mix för mikroorganismer att leva av. Fisk och räkor äter i sin tur mikroorganismerna. Nytt foder skapas sedan genom att fotosyntes och mikroorganismtillväxt förbrukar näringsämnen från odlingen.

Räkorna importeras som yngel från en odlare i Florida och är fria från sjukdomar och tillsatser. Intresset är stort på marknaden att få tillgång till de första leveranserna av jätteräkor.

– Vi för dialog med distributörer, dagligvaruhandel och restauranger i Mälardalen och intresset är mycket stort. Tilapian är framförallt en lunchrätt medan jätteräkorna genererar ett ännu större intresse på grund av de skonsammare, miljövänliga metoder vi kommer att använda för lokalt odlade räkor.

Jätteräkorna är bräckvattenlevande och odlas i mangroveträsk. Vattnet i Hallstaodlingen kommer därför att få motsvarande salthalt, 3-5 promille, för att uppnå den rätta miljön.

– Vi har valt att odla denna typ av räka, dels på grund av marknadsintresset, dels för att vår bedömning är att det är optimalt att starta vår anläggning under sötvattensbetingelser för att kunna samordna tilapia och jätteräka. Senare kommer vattenbetingelserna att variera med avseende på salthalt för att passa andra typer av fisk och skaldjur, avslutar Matilda Olstorpe.

Bilderna visar en fiskodling i Brasilien av den typ som Vegafish planerar i Hallsta, samt fisken tilapia.

Mikael Hedlund

Kontakt
Nippe Hylander, Teknisk Direktör, ÅF Industry
Mail: nippe.hylander@afconsult.com

Ingen svartlutsförgasning i Domsjö

Domsjö Fabrikers planerade miljardsatsning på framställning av biodiesel genom svartlutsförgasning stoppas. De nya indiska ägarna är inte intresserade av projektet.

Domsjö Fabriker planerade att tillsammans med Chemrec bygga en anläggning för produktion av biodiesel (DME) och biometanol med svartlut som råvara.

Projektet stöddes av regeringen, EU-kommissionen och ett antal riskkapitalister.

Energimyndigheten beviljade Domsjö Fabriker ett investeringsstöd på en halv miljard kronor. Satsningen beräknades kosta 3,5 miljarder kronor. ( Den ursprungliga ansökan om investeringsstöd gällde förgasning av sulfatlut vid Kappa Kraftliner i Piteå men ändrades till att gälla förgasning av sulfitlut i Domsjö ).

Men indiska Aditya Birla Group, som köpte upp Domsjö Fabriker förra året, har nu definitivt avblåst investeringen.

Domsjö Fabrikers VD, Lars Winter, uppger, att beslutet har föregåtts av omfattande analyser.

– Förgasningsprojektet passade inte in i de nya ägarnas affärsplan. De vill investera i Örnsköldsvik men har en annan viljeinriktning, säger Winter.

Beskedet mottas med besvikelse på flera håll.

– Det är tråkigt att Domsjö har valt att dra sig ur projektet. Vi ser positivt på tekniken, vi har råvaran i de svenska skogarna och det finns ett stort behov biodrivmedel och bioenergi till värme och elproduktion, säger Birgitta Palmberger som är avdelningschef på teknikavdelningen på Energimyndigheten.

Kontakt
Birgitta Palmberger, Energimyndigheten
Tel: 016 544 20 80