Landskapets värdekedja är här – riv gränserna mellan skog och jordbruk

För att klara framtidens behov av gröna råvaror måste gränserna mellan skog och jordbruk rivas ner. En nya organisation och ett nytt synsätt behövs inom politik, utbildning och offentliga samtal. Nu måste vi fokusera på ”Landskapets värdekedjor” för att får fart på utvecklingen och klara behovet av mat, energi och industriella råvaror. De slutsatserna drog Sten Nilsson, internationell expert på frågor kring markanvändning, när han talade vid KSLA:s konferens ”Global outlook – Futur Competition for Land and Water”. Sten Nilsson menade att konferensens värd, KSLA, skulle kunna föregå med gott exempel. ”KSLA har varit framgångsrika i 200 år, men har hittills behållit en tydlig gräns mellan de olika delarna av sin verksamhet: skog och jordbruk. Nu är det dags för en ny struktur!”

En ny struktur, med landskapet som utgångspunkt, behövs även för universitet som SLU samt för den politiska scenen, menade Sten Nilsson. Departement och myndigheter bör organiseras om för att ta itu med resursfrågorna på rätt sätt, utifrån vilka totala resurser som finns i landskapet.

Kontakt:
Sten B Nilsson, Forest Sector Insights AB
Tel: 0225 381 02 / 070 381 02 14
E-post: stenbnilsson@gmail.com

Svensk skogsindustri öppnar för fiskodlingar

Miljövänliga fiskodlingar i Sverige med tropiska matfiskar och skaldjur kan bli en lönsam affär. En aktör håller på att bygga en försöksodling för fisk och jätteräkor i anslutning till Hallsta pappersbruk och en annan har tittat på möjligheterna att fylla bassänger vid Domsjö Fabrikers biorening med fisk. Vegafish AB bygger en fiskodling i Hallstavik och Domsjö har diskuterat möjligheterna att utnyttja bioreningen vid bruket för att bygga en angränsande fiskbassäng. Även andra bruk har fått förfrågan om vilka markalternativ som skulle kunna upplåtas för fiskodling.

Fisken man vill ha heter tilapia, en växtätande sötvattensciklid. Tilapian är extremt värmekrävande. Den frodas i vattentemperaturer på 30°C och växer då ett kilo på nio månader. Trots värmen kan tilapian odlas året runt, tusentals mil norr om sin afrikanska ursprungsmiljö. Finessen är att utnyttja spillvärme från någon industriprocess för att värma upp färskvattnet i odlingen eller, som på Island där fisken odlas, använda bergvärme. Det är enorma vattenmängder som måste värmas upp till fiskarnas idealtemperatur. Enligt beräkningar som ÅF gjort åt Domsjö Fabriker måste en liter vatten per kilo fisk bytas varje dygn och det krävs minst 3 000 ton fisk för att få lönsamhet i en sådan här verksamhet. Genom att lägga odlingen där uppvärmningen är gratis blir etableringarna intressanta.

Ursprungligen tittade ÅF på möjligheterna att använda gamla kloratbyggnaden i Domsjö till fiskodling. Men den begränsade ytan gjorde att blickarna istället fastnade på bioreningsområdet som möjliggör en större och lönsammare odling. En sådan skulle kunna ge synergieffekter. Industrin skulle kunna dra nytta av den kväve och fosfor som bildas av exkrementer och fiskfoder i odlingens avloppsvatten och delvis ersätta kemikalier för massafabrikens externrening med dessa. Samtidigt skulle dyra proteiner i fiskfodret kunna bytas ut mot brukets SCP, Single Cell Protein, som är framjäst ur Domsjös sockerhaltiga avlut. Preliminära beräkningar visar att SCP skulle kunna framställas till kostnader i storleksordningen 1/3 av marknadspriset för fiskmjöl. Det ger en besparing på upp till 30 procent. Samtidigt kan tillverkningen av SCP  bli en inkomstkälla för bruket. En sådan produktion kan till och med bli lönsammare i framtiden än nuvarande etanolproduktion som tar det mesta av det förjästa sockret idag.

Domsjö Fabriker har fullt upp med andra affärer och odlingsprojektet har inte högsta prioritet i dagsläget.

- Tiden talar för den här typen av fiskodlingar med kringverksamhet, som exempelvis att dra nytta av sockerströmmar. De ligger kanske ännu på gränsen till att ge god lönsamhet, marginalerna är små. Men de går definitivt att räkna hem i miljövänlig publicitet, säger Clas Engström, vd för Processum, som lett förstudien om landbaserad fiskodling i Domsjö.

Enligt Clas Engström lade alla inblandade i förstudien mycket hjärta i projektet, inte minst för de miljövinster som blir resultatet:

– Om fiskmjöl, som ges som foder till odlad fisk och som tär på havets tillgångar, ersätts med SCP blir miljövinsten stor. Om kustnära fiskodlingar med nätkassar, som övergöder vatten, sprider parasiter och undantränger mangroveskogar, ersätts med kontrollerade anläggningar, är miljövinsten ännu större.

Mikael Hedlund

Pilotodling blir pilotfall

Vegafish AB har hittat god lönsamhet i fiskodling med tilapia och jätteräkor i Sverige. Företaget har fått EU-bidrag för att etablera en pilotodling på Hallsta pappersbruks marker. Nu väntar man på grönt ljus från myndigheterna.

Enligt Matilda Olstorpe, vd på Vegafish, blir den första odlingen i liten skala ett pilotfall för Länsstyrelsen, som måste granska ärendet ur en helt ny vinkel; odlingen kräver inte tillflöde av vatten och ger inte heller några miljöbelastande utsläpp.

– Vi har utrustningen på plats för att starta i liten skala med sex odlingar på en kubikmeter vardera. Det som återstår är alltså tillstånd från Länsstyrelsen för odling av fisk och jätteräkor.

Medan den tilltänkta, större, odlingen i Domsjö, är en recirkulerande anläggning där vattnet byts ut med hjälp av frekvensstyrda pumpar, satsar Vegafish på en mekanisk process i Hallsta med inblåsning av luft för att syresätta vattnet.

Till skillnad mot Domsjös planerade anläggning tar odlingen i Hallsta vara på – och återvinner det kväve och fosfor som bildas från spill och exkrement på mikrobiologisk väg och låter naturen ha sin gång.

– Näringsämnen från foderspill i odlingsdammen bildar en lämplig mix för mikroorganismer att leva av. Fisk och räkor äter i sin tur mikroorganismerna. Nytt foder skapas sedan genom att fotosyntes och mikroorganismtillväxt förbrukar näringsämnen från odlingen.

Räkorna importeras som yngel från en odlare i Florida och är fria från sjukdomar och tillsatser. Intresset är stort på marknaden att få tillgång till de första leveranserna av jätteräkor.

– Vi för dialog med distributörer, dagligvaruhandel och restauranger i Mälardalen och intresset är mycket stort. Tilapian är framförallt en lunchrätt medan jätteräkorna genererar ett ännu större intresse på grund av de skonsammare, miljövänliga metoder vi kommer att använda för lokalt odlade räkor.

Jätteräkorna är bräckvattenlevande och odlas i mangroveträsk. Vattnet i Hallstaodlingen kommer därför att få motsvarande salthalt, 3-5 promille, för att uppnå den rätta miljön.

– Vi har valt att odla denna typ av räka, dels på grund av marknadsintresset, dels för att vår bedömning är att det är optimalt att starta vår anläggning under sötvattensbetingelser för att kunna samordna tilapia och jätteräka. Senare kommer vattenbetingelserna att variera med avseende på salthalt för att passa andra typer av fisk och skaldjur, avslutar Matilda Olstorpe.

Bilderna visar en fiskodling i Brasilien av den typ som Vegafish planerar i Hallsta, samt fisken tilapia.

Mikael Hedlund

Kontakt
Nippe Hylander, Teknisk Direktör, ÅF Industry
Mail: nippe.hylander@afconsult.com

Kanada vill skapa ny skogsindustri

Kanada vill skapa nya produkter och nya industrier inom sin skogsbaserade industri. Man söker nya kontakter i och utanför skogsindustrisektorn, både i Kanada och utomlands. Vid ett seminarium på KSLA den 28 maj berättade Catherine Cobden, CEO vid den kanadensiska branschorganisationen FPAC om de ambitiösa planer man har för en grön utveckling. Bland annat ska man öka den ekonomiska aktiviteten inom skogsindustrisektorn med 140 miljoner kronor fram till år 2020. Det klarar man inte med dagens produkter och marknader, noterade Catherine Cobden. Man har gjort ett omfattande utredningsarbete för att skapa projekt för nya produkter, vilket slutade med 36 olika projekt.
”Vi har insett att vi behöver förnya industrin för att kunna öka intäkterna, och vi har redan kommit ganska långt vad gäller idéer och kartläggning”, menade Catherine Cobden. Nu handlar det om att skapa rätt kombinationer mellan företag, och mellan företag och andra intressenter som finansiärer och forskare. FPAC har det senaste halvåret drivit ett projekt för att skapa matchmaking och locka in företag från andra branscher till samarbete med skogsindustrisektorn.

Ännu bara skrapat på ytan
”Vi har ännu bara skrapat på ytan vad gäller nya produkter”, menade Catherine Cobden. Det samma gäller kontaktskapandet, trots att man har fått hela 180 intresserade företag bara under de sex månader man bedrivit sin matchmaking.

Don Roberts är chef för den kanadensiska investeringsbanken CIBC Market Inc. Han uppmanade till ett öppet sinne när det gäller partners.
”Var inte rädda för att söka kontakter i nya branscher, annars kommer andra att göra det. I dag arbetar till exempel rymd- och försvarsindustrin med att hitta nya marknader, inte minst inom miljöområdet som faktiskt passar deras verksamhet ganska väl. Lockheed Martin ska till exempel lyfta sin andel av Clean Tech från sju till fyrtio procent på tio år! Och de här företagen har ofta rätt gott om pengar…

På bilden: paneldiskussion med Lennart Rådström, Skogforsk, Catherine Cobden, FPAC, Don Roberts, CIBC Market Inc., Jonas Brändström, Vinnova, moderatorn Jan Fryk, Skogforsk och Professor Sten Nilsson, KSLA.

Kontakt:
Nils Lindstrand, Green Industry
Telefon: 0705 27 67 35
E-post: nils@nisseskrivare.se

NanoForum 2012, Stockholm den 8 maj: Nanoteknik i medvind

Nanotekniken i Sverige är av hög klass och seglar i medvind. Det menade Lars Leijonborg, ordförande i SwedNanoTech när han invigde årets NanoForum. Lars Leijonborg såg många skäl till optimism. ”Fler och fler produkter kommer ut, alltfler företag finns på marknaden och vi är fler här på NanoForum i dag än för ett år sedan. Nanotekniken ger lösningar på många behov som mänskligheten har att lösa.”

Lars Leijonborg pekade även på att svensk nanoteknik håller hög klass. ”Det blir tydligt när man pratar med forskare och forskningsfinansiärer, Sverige ligger globalt sett bra till inom nanoteknik.”

Lars Leijonborg  fick stöd av Peter Honeth, statssekreterare vid Utbildningsdepartementet, som avslöjade att nanoteknik var ett av de första områden som valdes ut när regeringen 2008 lanserade sin satsning på Strategiska forskningsområden. Peter Honeth menade att nanoteknik är ett bra exempel på hur grundläggande forskning och produktnära utveckling stödjer varandra, något som han anser avgörande för att båda i längden ska hålla tillräckligt hög kvalitet.

– Inom nanotekniken har vi mycket att ta reda på under lång tid framöver, samtidigt som börjar bli möjligt för företag att lansera produkter på marknaden. Där behöver de kontinuerligt stöd från den långsiktiga forskningen.

Samspelet mellan långsiktig forskning och utveckling var ett tema som Peter Honeth uppehöll sig mycket kring under sitt anförande.

– Uppfattningen att grundläggande forskning och mer produktnära utveckling är motpoler och konkurrenter om pengar har fått ett stort genomslag, men är egentligen bara en myt. Regeringens satsning på Strategiska forskningsområden var just ett försök att skapa en kombination av båda.

Kontakter ett huvudmål

SwedNanoTechs vd, Åsalie Hartmanis, pekade under inledningen på Nanoforums betydelse som kontaktskapare.

– Med ett hundratal deltagare som i dag bör vi kunna få åtminstone 250 nya möten, konstaterade Åsalie Hartmanis.

Det målet nådde man nog, aktiviteten var hög runt seminarier och vid mingelpauser. Dessutom hade SwedNanoTech arrangerat ett eget ”Draknäste” där unga forskare fick möjlighet att presentera sina idéer för experter på företagande och ny teknik. Under hela Nanoforum blev det klart att det finns gott om potentiellt mycket lönsamma idéer för områden som energi, elektronik, medicin och materialutveckling. Nanoteknik kan spara resurser, öka livskvalitet och ge nya lönsamma produkter.

Men då gäller det att forskare och företag möts, att pengar och idéer matchas ihop, och att man inte är rädd för kommersiell framgång. Peter Honeth pekade under Nanoforum på att ”Den svenska paradoxen”, att Sverige inte skapar kommersiella produkter från sin framgångsrika forskning, till största delen är en myt. Men ett problem finns det, menade han.

– Vi måste bli bättre på att involvera småföretag. Varken storföretagen eller samhället har gjort det tillräckligt bra hittills. Där har vi en bit kvar att gå.

En liten bit avverkades nog i alla fall på årets Nanoforum…

Kontakt: Åsalie Hartmanis, SwedNanoTech
Mail: asalie.hartmanis@swednanotech.com
Telefon: 070 375 73 83

Bra halvtidsresultat för DME-lastbilarna

Volvo Lastvagnars tio Bio-DME-lastbilar har nu rullat på vägarna sedan i höstas med DME i tankarna. De är halvvägs genom projektet och resultaten är över förväntan. I dagarna sprängde den första av dem 100 000-kilometersvallen.

Sammanlagt har bilarna gått över 400 000 km.

- Det här är första gången Bio-DME används som fordonsbränsle i större skala och efter en första utvärdering av fältprovet kan vi se att de Bio-DME-drivna bilarna fungerar i praktiken och dessutom över förväntan. Tekniken är driftsäker och energieffektiviteten går igen i hela processen, från framställning och distribution till fordonen, säger Per Salomonsson, projektledare alternativa drivmedel på Volvo.

PostNord och DHL är två av transportföretagen som deltar i projektet. Båda har målsättningen att drastiskt sänka sina CO2-utsläpp till år 2020, och för dem var det en självklarhet att delta i studien.

- Våra chaufförer är väldigt nöjda. Enligt dem går det minst lika bra att köra på Bio-DME som på vanlig diesel. Det är ju en helt ny teknik, men vi har trots det haft väldigt få tekniska problem och dessutom går lastbilarna mycket tystare med Bio-DME i tanken, säger Henrik Boding, miljöansvarig affärsområde Logistik, PostNord.

-  Då 98 procent av våra koldioxidutsläpp kommer från    lastbilstransporter ser vi en enorm potential i den höga    koldioxideffektiviteten hos Bio-DME, säger Ulf Hammarberg,    Manager Environmental Affairs, DHL.

Preem står bakom de fyra tankstationerna i Stockholm, Göteborg,    Jönköping och Piteå som säkerställer att lastbilarna kan  användas i kommersiell drift.

- Bio-DME kan tillverkas även från andra förnyelsebara råvaror och vi tror att detta är ett fordonsbränsle för framtiden. Vi har tagit fram teknik som gör det möjligt att använda bränslet i kommersiell drift. Den största utmaningen framöver är att bygga upp en marknad och en infrastruktur för ett nytt fordonsbränsle och för det krävs investeringar. Här har samhällets beslutsfattare en viktig roll att skapa nödvändiga förutsättningar genom att fatta långsiktiga beslut och utforma styrmedel, säger Per Salomonsson.

Fältprovet pågår fram till årsskiftet. Därefter kommer en utvärdering att ske för att klargöra möjligheterna för en framtida marknad för Bio-DME.

[ Biobränslet i projektet tillverkas av svartlut, en biprodukt av  massaframställning, vid Chemrecs förgasningsanläggning i Piteå.  Produktionen fungerar väl och möjligheten att framställa bränslet  i stor skala beror till stor del på styrmedel för förnyelsebara bränslen ].

Kontakt: Marie Vassiliadis, Volvo Trucks Global Brand, Tel +46 31 3224127, e-mail marie.vassiliadis@volvo.com